januari 07, 2021

Skiten spillde över trots allt

Jag tvivlar nu starkt på mänskligheten. Även kloka tycks omvändas till dårskap. 

En bekant till mina föräldrar uppmanar till bojkott av vaccin mot covid 19. Hon tror att myndigheterna tänker passa på att operera in ett chip i samband med att vaccinet tas. För att kontrollera oss. Tar mig för pannan. 

Vad är det som har hänt med världen, eller folket? Har alla plötsligt blivit dårar? Kunde inte all skit fått stanna 2020? Lite som att det som händer i Vegas, stannar i Vegas. Men nej. Det spillde över. Såklart. Dårarnas kung sitter kvar i det Vita huset några dagar till. Nyss stormades Kapitolium. Trump-supportrar. En kvinna sköts till döds.

Från rummet bredvid hörs hunden som låter i sömnen. Suckar, frustar. Drömmer? Borde nog också lägga mig, men ibland kommer ångesten någonstans mellan vakenhet och sömn. Det skrämmer lite att gå till sängs. Ångest över en andning som inte funkar helt som den ska. Det blir så påtagligt när man ligger där, utlämnad till sina tankar. Åkte på astma under sommaren. Fick mediciner. Men än är inte lungorna helt ok. Eller så är det någon annan skit som ställer till det. Också. Känner mig helt trasig inombords. Magen är dessutom kass. Nu mer än på länge. IBS. Jag, en slags gubbe.

Men han kan inte vara klok den där Trump. På riktigt verkar det ju vara något psykiskt fel på karln. Ändå lyckas han få så många med sig. Så ofattbart. Och nu dessutom det här med alla anti-vaxxers med konspirationsteorier. Inopererade chip. Hur kan man tro på sån skit? 

Har börjat med diet. Kass andning och mage blev för mycket tillsammans. Som Trump och corona. Mer än man kan klara av. Kanske kan magen bli bättre i alla fall. Kör Fodmap och för jäkla tråkigt är det. Det går inte att komma ifrån. Varken gluten, laktos eller lök får man äta. Och inte en massa annat också. Helst inte dricka mer än 2,5 dl kaffe om dagen. Ett slags tortyr.

Otäckt, men spännande att följa ändå, det som händer i USA. Minst sagt kämpigt läge. Det blev visst två demokratiska senatorer från Georgia i alla fall. Känns välbehövligt. Kanske någon slags ljusning.

juli 24, 2020

Kämpa för varenda unge

Nu till något jäkligt allvarligt, som inte går att blunda för. Inte får blundas för. Ändå är det så många som gör just det. Blundar. Eller tittar bort.

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Så enkelt är det. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

unicef.se kan du vara med och kämpa för alla barn, eller sprid budskapet du också genom att blogga eller publicera i sociala medier om barns rättigheter.

Du kan göra mer än du tror.

Ett av sommarens bästa sommarprat

"Jag kan gå ut i trädgården kissnödig efter frukost och komma in med samma kissnödighet flera timmar senare. Alltså samma kiss som jag gick ut med.

Jag skrattar lite när jag hör det. Igenkännande. Sån där är ju jag. Ska göra en sak, men tusen andra dyker upp längs vägen. Små måsten som distraherar och kommer före. Står i växthuset och lyssnar på Emma AdBåges sommarprat, några dagar efter att det sändes. Gick ut för att bara plantera om en krukväxt och sedan gå in igen, men så var det ju en del vissna blad som måste plockas bort från tomatplantorna. Och värst vad den där gurkplantan såg ledsen ut. Bäst att plantera om den också. Och den där vissna plantan där är ju ingen ide att ha kvar. Klipp ner den i lådan med fuljord som används till bokashin. Den där plantan måste ju också planteras om förresten. Och den. Just ja, man kanske ska möblera om lite bland plantorna också. Så ja. Nu kan jag gå in igen. Men vänta, den där grenen på äppelträdet där ute hänger väldigt tungt av alla små äpplen, borde stöttas upp med någonting... Allt medan Emma AdBåge pratar vidare och igenkänningen återkommer. Gång på gång. Det är nog ett av sommarens bästa sommarprat i mina öron. Kanske för att jag också är tyst och introvert och har en massa inneboende skapande som helst vill sippra ut. Men jag är dålig på det där med skapandet. Det blir mest en del fotande. Men jag vill måla. Och skriva. Också. Och skulptera.

Jag orkar inte ta äppelträdet idag. Andningen är för tung och tröttande. Undrar så om det är covid-19, men vad skulle det annars vara? Tröttsamt är det i alla fall. Provsvar tidigast imorgon, men labbet jobbar kanske inte på lördagar, så då blir det väl tidigast måndag. Eller någon annan dag.

Känner att jag behöver en ateljé eller skrivarlya. Har ett skrivbord i ett hörn i källaren, men tapeterna flagnar, är fula och lite småfläckiga. Dessutom får aldrig mina saker vara i fred. Alltid någon som kommer och "lånar" en penna eller ett papper eller något annat och sedan är det borta. Eller så ligger någon annans röra och stör i min röra. Det är väl själva fasen också. Jag bara måste få ha min egen hörna för mig själv. MÅSTE. Bestämmer för att fräscha upp den och sätta stenhårda regler. Inga barn i hörnan. INGA. Det där sista kommer aldrig att funka, men att göra i ordning den är ändå ett steg på vägen. Då kanske jag (också) vill vara där lite mer. Kanske.

Känner verkligen ett behov av att måla. Och skriva. Skapa.

Imorgon är det lördag.

juli 23, 2020

Coronasmittad?

Verkar ha fått en släng av det där covid-19, vad nu det ska vara bra för. Kan inte riktigt andas som jag ska, lite tungt och inga fulla andetag. Ångestframkallande att inte få luft. Har fått Atarax, som dämpar ångesten men det gör inget för andningen dessvärre.

Sjukskrev mig. Från semestern.

Ska inte klaga. Jag går hemma och småandas, är trött, men mår annars hyfsat bra. Det finns de som har det mycket värre. Mycket, mycket värre. De som dör. 
Blir det inte mer än så här, så får jag se det som att jag kommit riktigt lindrigt undan.

Om det nu är covid-19.

Har gjort tre test. Ett snabbtest, som inte visade på covid. Men de är tydligen inte så tillförlitliga. Sedan ett riktigt test, men där labbet inte kunde bedöma resultatet, så det krävdes ett test till. Med ny grävning i näsan. Nu väntar jag på svar. Igen.

Men vad skulle det annars vara?

Sommarvädret har tillfälligt kommit tillbaka. Ingen jättevärme, men mycket sol. 2020. Året som inte blev som någon tänkt sig.

juli 03, 2020

En vill ju inte fira med skumpa precis...

Semester igen. Fem veckors ledighet.
Det känns inget särskilt. Tråkigt nog.
Vi har inget riktigt inplanerat. Ingen resa. Ingen bokning. Ingenting.
Och så vädret som försvann. Sommarvädret. Hör regnet falla därute.
Det är inte så att en vill fira med skumpa. Men det kanske kommer.

Det tjafsas kring migrationsuppgörelsen. Något utspel från Dousa idag. Blir lite trött. Hade inte han lämnat politiken?
Jag tänker ändå att det nog är dags för Mp att kliva av regeringen. Återuppbygga sig. Bli starkare. Ett eget parti igen. Håller med om det som Reinfeldt sa till SD. "Ni ska inte få något inflytande." Till 100 procent. Men en regering som enbart bygger på att hålla SD ute från makten kan nog bara förlora i längden. Vad vill Mp? Och sossarna? Har de något politiskt mål? Det kanske bara är jag som inte orkar hänga med.

Bada. En kan ändå bada. Och det är ingen fara att grilla i det här vädret.
Det kanske kan bli en sväng med husvagnen också. Den har stått på vänt i ett par år.
Om den går igenom besiktningen.

Fem veckor är ändå fem veckor.
Nu är det semester.

december 26, 2019

Trump, Mörck och hatarna

Det blir ju tjatigt innan det ens har börjat. Hatstormarna. Som den här blåsten runt Marianne Mörck och flaggorna i julgranen. Ett oväder skapat av trollfabriken och dess stinkande, svepande svans. Följarna. Icketänkarna. Hur orkar ni?

Julen blev i alla fall rätt lugn i år. Avspänd. Ungarna nöjda med julklapparna, men viss ångest finns över allt man köpt och viss ångest fanns över om det var tillräckligt. Det är allt en jäkla kommers alltihopa. Man dras med. Jesus försvann nog i någon hög av använda presentsnören och skrynkliga julklappspapper.

Hörde att Trump - som säger sig vara bäst på allt - har ljugit eller hävdat felaktigheter över 15 000 gånger sedan han blev president. Antalet är över 7 000 bara i år. Och karln ska föreställa vara en av världens mäktigaste personer. Kanske den mäktigaste. Jag blir rädd på riktigt. Dessvärre är det ju samma mentalitet här som där. Hitta på något skit, dvs ljug och kör stenhårt på det. Om någon bevisar motsatsen är det bara att dra en ny lögn, säga "fake news" och kamma hem poäng från den blinda, döva skaran. De så kallade följarna. Icketänkarna. Så tragiskt.

Men det kan väl räcka nu. Ta en paus och reflektera en stund. Fundera på om allt verkligen kan vara en konspiration. Allt. Jämt. Hela tiden. Det börjar bli så jäkla tröttsamt med att alla medvetet misstolkar allt och hatar om det på sociala medier, bara för att de kan. Får bilden av små, ynkliga personer som upphetsat jagar likes från likasinnade. Likes från idioter. Styrda av troll.

Mörck var ju bäst på länge. Avspänd, mysig, mänsklig. Att det sen är plusgrader och grönt ute är ju en annan sak. Det har ju uppriktigt sagt inte stärkt julkänslan. Inte ett dugg faktiskt. Men var lugn, det går nog att hata lite om det också om man bara försöker.

november 30, 2019

Boklån för vissa. Vilket skitigt förslag

Bredvid sängen ligger en sanslös hög av dåligt samvete, en stor trave böcker som väntar på att bli lästa. Kräver det. Pockar. Suckar. Faktiskt känns det som att de ligger där och andas ångest över mig för att jag inte plöjer dem en efter en efter en. Hur understår jag mig egentligen att låta bli?

Vissa har jag inte kommit vidare i, andra har jag länge tänkt att börja på, en del är såna som andra tycker att jag borde läsa, några får man ta i små doser och flera är såna som jag lånat om på bibblan för tredje gången och som snart måste lämnas tillbaka. Olästa. Halvlästa. I vissa fall omlästa. Fan, det känns jobbigt. Det är i alla fall en väldig massa tid som krävs för att plöja igenom den där högen. Om nu plöja är en rätt benämning.

Jag vet. Vilket lyxproblem. Häftigt att kunna ha det så.

Läsning måste ju kunna vara ett av de bästa sätten att lära sig saker på. Att fatta ett samhälle. Greppa själva andan. Själen. Kanske är skit samma om det är faktaböcker, poesi eller romaner. Boken fångar ju en bild av tiden och platsen där vi lever. Kulturen. Tankesättet. Språket. Mentaliteten. Hur vi fungerar, vi som bor här. Vad som får oss att ticka.

Vilket verktyg för integration. Självklart ihop med annat. Det är ju sällan en sak som funkar för sig själv. Men wow vilket hjälpmedel. Du får språket och kunskapen hand i hand. Vilken grej.

Att då vilja förbjuda utländska medborgare från att låna böcker på biblioteket är ju så korkat så det är bortom all sans. Så urbota dumt. Om vi nu vill att invandrare ska integreras så snabbt som möjligt i samhället (för det vill vi väl?!) ska vi väl inte ta bort såna grymt bra hjälpmedel som böcker. Eller i det här fallet möjligheten att få ta med sig upplevelsen hem, göra kunskapen till sin, få en ökad förståelse. Det går inte ens att greppa den tankevurpan. Om det nu är integration man vill ha, förstås. Jag måste erkänna att jag tvivlar.

Vilken skatt den där boktraven ändå är. Vad rik man blir när den plöjs igenom. På upplevelser. Kunskap. Känslor. Förståelse. Vidrigt om någon skulle ta det ifrån en. Riktigt jäkla sunkigt faktiskt.