... som om det nu skulle vara så jäkla viktigt.
Hur jag än försöker kan jag inte förstå regeringens totala flathet inför klimatförändringarna. Det går liksom inte att ta in det. Det är utom allt rimligt tvivel så att jordens medeltemperatur stiger, att vi människor är orsaken till den temperaturökningen och att det redan får katastrofala följder i olika delar av världen. Vi måste alla göra mer än vad vi kan tycka är rimligt för att bromsa vägen mot total katastrof. Men då väljer vår regering att föra en politik som ökar utsläppen. Ökar. Det är så korkat att man baxnar.
Att det finns foliehattar som inte tror på klimatförändringarna kan jag förstå, men för att lyckas bli vald till en riksdagsplats borde man väl ändå vara åtminstone normalbegåvad. Man borde kunna inse och förutse konsekvenserna av den politik man för som folkvald. Men man börjar ju undra.
Sverige borde gjort mycket, mycket mer än vad den förra regeringen gjorde. Inte bara borde, utan det är vår skyldighet att göra mer. Att då välja att göra mindre är ju helt absurt. Jag har full förståelse för att människor har det tufft eller rättare sagt skittufft i de ekonomiska tider som gäller nu, men det är ju ändå ingenting mot den verklighet som väntar våra barn och barnbarn. Det handlar inte längre om många generationer fram, utan det handlar faktiskt om att vi stjäl våra egna barns framtid. Går det inte att anpassa skatter med mera på exempelvis drivmedel efter var folk bor och hur mycket de tjänar så kanske det ändå - totalt sett - går åt rätt håll? Varför måste exempelvis den som kör SUV i Stockholm ha samma sänkning av bensinpris som den som bor i Norrlands inland?
Jag funderar så på vad den förda klimatpolitiken säger om bilden av Sverige? Vilket budskap skickar det till företag och industri när det handlar om att investera långsiktigt? Vad är det för budskap vi skickar med våra barn? Tänk inte på andra?
Och om nu flyktingfrågan är den största för denna regering (vilket den måste anses vara med tanke på att det är SD som trots allt styr) så borde den klara av att tänka ett steg längre. Vad händer när enorma områden översvämmas, när allt kraftigare oväder förstör redan fattiga människors levnadsvillkor, när nya och gamla sjukdomar sprider sig allt mer, när världen får ökad brist på mat och dricksvatten mm mm mm? Jo, fler människor tvingas på flykt. Flyktingströmmarna ökar. För det är ju så att ju mindre vi gör för att bromsa förändringarna, desto snabbare hamnar vi där. Vi löser inte det med kärnkraft som byggs om tio år, om ens någon vill bygga. Vi måste öka takten nu. Göra allt vi kan och lite mer. Nu.
Att det sedan inte skulle spela någon roll vad vi i lilla Sverige gör är ju så befängt att det liknar ingenting. En svensk är ju lika många som en kines eller en indier eller en amerikan. Jag läste en lysande insändare häromdagen som jämförde med att betala skatt. Det är ju samma resonemang. Om bara lilla jag inte betalar skatt så märks det ju inte. Så då kan ju jag lika gärna låta bli. Om alla tänkte så...
Vi i Sverige är ju dessutom ett av världens rikaste länder så om några ska göra mer så borde det väl vara vi?
Jag såg finansministerns svar i SvD om att vi inte väntas nå klimatmålen. "Gör vi inte det så gör vi inte det." Det känns ju väldigt betryggande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar