Ett av sommarens bästa sommarprat

"Jag kan gå ut i trädgården kissnödig efter frukost och komma in med samma kissnödighet flera timmar senare. Alltså samma kiss som jag gick ut med." 

Jag skrattar lite när jag hör det. Igenkännande. Sån där är ju jag. Ska göra en sak, men tusen andra dyker upp längs vägen. Små måsten som distraherar och kommer före. Står i växthuset och lyssnar på Emma AdBåges sommarprat, några dagar efter att det sändes. Gick ut för att bara plantera om en krukväxt och sedan gå in igen, men så var det ju en del vissna blad som måste plockas bort från tomatplantorna. Och värst vad den där gurkplantan såg ledsen ut. Bäst att plantera om den också. Och den där vissna plantan där är ju ingen ide att ha kvar. Klipp ner den i lådan med fuljord som används till bokashin. Den där plantan måste ju också planteras om förresten. Och den. Just ja, man kanske ska möblera om lite bland plantorna också. Så ja. Nu kan jag gå in igen. Men vänta, den där grenen på äppelträdet där ute hänger väldigt tungt av alla små äpplen, borde stöttas upp med någonting... Allt medan Emma AdBåge pratar vidare och igenkänningen återkommer. Gång på gång. Det är nog ett av sommarens bästa sommarprat i mina öron. Kanske för att jag också är tyst och introvert och har en massa inneboende skapande som helst vill sippra ut. Men jag är dålig på det där med skapandet. Det blir mest en del fotande. Men jag vill måla. Och skriva. Också. Och skulptera.

Jag orkar inte ta äppelträdet idag. Andningen är för tung och tröttande. Undrar så om det är covid-19, men vad skulle det annars vara? Tröttsamt är det i alla fall. Provsvar tidigast imorgon, men labbet jobbar kanske inte på lördagar, så då blir det väl tidigast måndag. Eller någon annan dag.

Känner att jag behöver en ateljé eller skrivarlya. Har ett skrivbord i ett hörn i källaren, men tapeterna flagnar, är fula och lite småfläckiga. Dessutom får aldrig mina saker vara i fred. Alltid någon som kommer och "lånar" en penna eller ett papper eller något annat och sedan är det borta. Eller så ligger någon annans röra och stör i min röra. Det är väl själva fasen också. Jag bara måste få ha min egen hörna för mig själv. MÅSTE. Bestämmer för att fräscha upp den och sätta stenhårda regler. Inga barn i hörnan. INGA. Det där sista kommer aldrig att funka, men att göra i ordning den är ändå ett steg på vägen. Då kanske jag (också) vill vara där lite mer. Kanske.

Känner verkligen ett behov av att måla. Och skriva. Skapa.

Imorgon är det lördag.