Sorgkanter på naglarna

Har snöat in lite på det där med odling. Det är bara att erkänna. Kanske är det ett ålderstecken, en förlängning av insikten att det krävs en omställning eller så är det något annat. En längtan. Det är gött att köra händerna i jorden helt enkelt.

Trist nog har det inte blivit mycket verkstad i år, men det där med att odla ligger ändå och gnager lite i bakhuvudet hela tiden. Pockar. Har nyligen fastnat för bokashi - har börjat fermentera avfall och göra jord - men det som känns verkligt förföriskt är permakultur. Det är riktigt lockande, men har så svårt att komma till skott. Vet inte varför. Egentligen är det ju bara att trycka ner fingrarna i myllan och starta, det brukar alltid leda till något. Om inte annat så till grymt svarta nagelkanter. Men permakulturen alltså. Jag har inte lyckats greppa den ännu.

Hittade i alla fall en serie på youtube som måste tipsas om för den som - precis som jag - nördar iväg åt det hållet. En bra väg in, verkar det som.

Överlevde förresten första arbetsdagen, kanske med ett nödrop. Grymt trött mot slutet, men nu är det igång. Och det känns helt ok. Faktiskt.