Medelålders. Högt blodtryck. Lite mage. Motionsbehov. Plötsligt är man där fast det är helt omöjligt att greppa. Moi?! En lagom tjock man i sina bästa år, eller hur var det nu?! Inser dessutom att en nog varit medelålders ganska länge redan. Inte för att överdriva, men kanske är det ett faktum. Det är som tur är ett ganska vagt och brett begrepp.
Men blodtrycket!
Drar ner på saltet och ökar vardagsmotionen. Ändrar pulsklockan så att den berättar när jag klarat 12 000 steg istället för 10 000. Låter inte mycket, men f a s e n vilken skillnad. I att nå målet alltså. Det går trögt. Missar ofta. Skulle vilja säga att det suger fett, men ser tydligt att det gör det inte alls det. Magen är lika rund och go för det.
Värst är när vi har chips hemma. Någon jäkel går och äter i smyg. Slår vad om att det är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar